I fredags hade min skola sin första footballsmatch. Det var kul. Jag, Kaitlin och Ashley åkte dit rätt tidigt för att hinna se Kara hoppa runt och klappa händerna och skaka  pompoms när skolans JV footballslag (de yngre, lite sämre laget) spelade. Efter kanske en timme, kom några andra kompisar och vi gjorde det varje cool amerikans high school student gör innan en match - vi hängde på skolans parkering och åt lite mat och drack dr. pepper från en pick up truck. Fränt, värre. Alla hade Lancerströjor (laget heter Lancers), utom jag. Kaitlin erbjöd mig en tröja i storlek obefintlig med fransar längs sidorna och med handmålad text på. Jag fejkade ett epilepsianfall för att komma undan.

Vi drog oss tillbaka in och fortsatte kolla på matchen. Folk började strömma in eftersom det snart var dags för match nummer 2 - Seniorlagets. Linganores stolthet. Skolans puddingar. Allas idoler. LHS's hjältar. Ett gäng finniga killar i spandexbrallor och förstora tröjor.........

Hur som helst. JV-laget vann sin match (38-0). De äldre, bättre, cheerleaderserna (svengelska ord är fantastiska) gjorde entré. En hel jävla musikorkester trampade runt på planen. Amerikanska nationalsången sjöngs. Elever skrek. Och laget kom inskuttande tillslut. De sprang igenom en stor.....papperslapp (?) och alla skrek ännu mer.

Jag, Kaitlin och Ashley hann bara se början av matchen för vi skulle till Deep Creek över helgen. Men, det rapporterades att vi ledde med 46-0. Om det även blev slutresultatet vet jag inte. Vann gjorde vi i alla fall.

Jag är för övrigt jävligt mätt just nu.
Adjö.