SURKIN IS MY BFF
I fredags var vi lediga från skolan, så det har varit en långhelg. Mycket uppskattat! Jag har väl gjort lite av varje. Katilin har i princip bott här sen i torsdags, så vi har svängt runt ihop. I går (lördag) åkte jag, tillsammans med Rachel och Kelley, till ett gigantiskt mall i Virginia. Där fanns H&M, Urban Outfitters och en satans massa andra affärer. Inte bara Hollister, American Eagle och Abercrombie and Fitch med andra ord (varenda amerikansk tonåring äger plagg från, antagligen alla tre av de butikerna. Frågan är väl om de äger ett plagg från någon annan affär..). Jag köpte i alla fall lite smått och gott.
Rachel skjutsade hem mig och det slutade med att jag blev strandsatt i vårt hus. Katilin och Ashley hade åkt till en football game med Kyle, Peter jobbade och Willie och Patty var på ett bröllop i Baltimore. Jag kunde inte ta mig någonstans för jag har ingen bil och ett fordon är högst nödvändigt för att kunna förflytta sig i detta land. Min mobil har gått sönder också, så jag hade inte numret till någon kompis. Så, där satt jag. I köket och lyssnade på musik. Jag länsade huset på mat. Hängde med hunden. Hade sönder ett fönster. Frös för fönstret var trasigt. Satte på mig 17 lager kläder för att hålla värmen. Blev hungrig för det fanns ingen mat längre. Dansade till cotton eye joe och soulja boy. Försökte laga fönstret. Förgäves. Frös ännu mer. Satte på mig Ashleys gansterkeps för att överleva kylan. Hittade våfflor i frysen. Inspekterade oupptäckta delar av huset. Körde lite mer cotton eye joe. Åt. Frös. Dog.
I dag var det meningen att Peter och jag skulle åka till Washington DC och äta mat. Men så blev det icke. Istället var jag tvungen att åka med och titta på Kyles match, som alltid. Om jag dog igårkväll så var det här min sorgliga begravning. Fy fan. Dagen blev inte direkt bättre heller, kom hem vid fyra (åkte tolv = hela dagen förstörd!!) och var tvungen att ta tag i mina 711 läxor tills imorgon. Med andra ord kunde jag inte åka till adam och äta tårta :(.
Rachel skjutsade hem mig och det slutade med att jag blev strandsatt i vårt hus. Katilin och Ashley hade åkt till en football game med Kyle, Peter jobbade och Willie och Patty var på ett bröllop i Baltimore. Jag kunde inte ta mig någonstans för jag har ingen bil och ett fordon är högst nödvändigt för att kunna förflytta sig i detta land. Min mobil har gått sönder också, så jag hade inte numret till någon kompis. Så, där satt jag. I köket och lyssnade på musik. Jag länsade huset på mat. Hängde med hunden. Hade sönder ett fönster. Frös för fönstret var trasigt. Satte på mig 17 lager kläder för att hålla värmen. Blev hungrig för det fanns ingen mat längre. Dansade till cotton eye joe och soulja boy. Försökte laga fönstret. Förgäves. Frös ännu mer. Satte på mig Ashleys gansterkeps för att överleva kylan. Hittade våfflor i frysen. Inspekterade oupptäckta delar av huset. Körde lite mer cotton eye joe. Åt. Frös. Dog.
I dag var det meningen att Peter och jag skulle åka till Washington DC och äta mat. Men så blev det icke. Istället var jag tvungen att åka med och titta på Kyles match, som alltid. Om jag dog igårkväll så var det här min sorgliga begravning. Fy fan. Dagen blev inte direkt bättre heller, kom hem vid fyra (åkte tolv = hela dagen förstörd!!) och var tvungen att ta tag i mina 711 läxor tills imorgon. Med andra ord kunde jag inte åka till adam och äta tårta :(.
Grannen Mike, värdpappa Willie, Kaitlin, Ashley och jag utanför
vårt hus i väntan på att Rachel skulle komma och hämta mig.
vårt hus i väntan på att Rachel skulle komma och hämta mig.
Kommentarer
Trackback